Vafan nudå?!
Jag vet att vi har haft SÅN tur med L då han för det mesta vart en glad,tygg och mysig grabb, men nu alltså, jag står fan inte ut. Vill ge nobelpris till de föräldrar som står ut med kolikbarn och allt vad det finns när det kommer till bebisskrik, och inte tala om de sjuka barnen.
Nä fy, ny grubblar du, Alex igen!
Kände bara att jag var tvunget å skriva av mig lite.... passa på å resta luften lite medans lilleman äntligen sover igen. Helst av allt skulle jag också vilja gå å lägga mig å somna en stund,
Men det går icke, ett hem ska skötas också...
Usch, jag känner mig skitlåg, det här lär ju knappast vara kul å läsa.
Men energin försvann totalt och jag känner mig som en deprimerad sombie. Jag längtar efter min älskade sambo, jag vill att han ska komma hem och krama om mig hårt!
nä nu ska jag inte tynga ner er andra mer.
Imorn blir en bättre dag och då är det även fredag :D Alla älskar fredagar och med fredag menas att slipper ta L 90% ensam på dagarna. Det ska bli skönt å ha min andra älskling hemma!
och där vaknade trollungen igen...bye!