Vikten pendlar likt en gymnast på en hävstång även fast jag håller mig till sund mat och små portioner. Jag vet att mycket beror på olika vätskenivåer från dag till dag men man skulle ju vilja ett riktigt ras! Jag får kanske köra någon form av GI-diet så kanske även vattnet försvinner.

Jag önskar bara att den här förbaskade snön kunde försvinna så jag kan få tillbaka mina promenadstråk på 6-10km. Att släpa runt vagn och Mops i den här rackarns modden gör inte gott, man blir bara irriterad över hur jädrans tungt det är.

Igår blev det heller inga 8km på cykeln då min älskade son hade ett humör likt en PMSkossa och de få stunder han var nöjd, då fick jag inte lämna rummet. Och när Micke väl kom hem från jobbet var min energi helt bortblåst och jag totaldäckade framför tv:n.
Jaja, ännu en käftsmäll på självkänslan och jag intalar mig själv att jag inte bara är fet utan jag är också lat, en lat, omotiverad fetknopp.

Förhoppningsvis sommar L om en stund här på morgonen snart och då kan jag tvinga mig själv upp på cykeln även om jag hellre somnade om en stund jag med då min älskade lilla vällingknubbige son inte låter mig sova hela nätterna längre utan han vill komma upp i min säng runt kl. 03-04 och den där L kan minsann inte ligga still när han sover.

Även då motivationen tryter och vågen visar + så ska det inte få knäcka mig.

Jag önskar det fanns ett litet piller som gjorde att allt jobbigt blev lätt och att allt tråkigt blev roligt.

Äh va fan! Morgonen är inte rätt tid att vara negativ... Upp med hakorna och sätt dig på cykeln, knubbis!