Jag kan om jag bara ger mig fan på det!
Morgonen var toppen, jag var galet taggad på att knata ner till gymmen, men det gick ej att lösa med barnvakt. Men men, det blev till att njuta tillsammans med min fina son framför ett par avsnitt av The Vampires Diary, mycket bra serie om någon är en seriefreak.
Hem kom min älskade, förhoppningsvis blivade man, vid kl. 16.00 då jag var ett mumifierat sömnmonster efter en tupplur tillsammans med Train. Ilska/ångest spred sig som en löpäld och jag kände mig som en riktigt lat jävla tjockis...
Så jag gnuggade mig i ögonen ett par gånger och tog tag i saken och tänkte en massa positiva tankar.
In på Toa, gjorde inte nr. 2 om någon är intresserad, men jag ettan i alla fall, borstade tänderna, tvättade händerna. Tog en snabb titt i spegeln som såg tillbaka med sur blick och sa "Ryck nu upp dig din fetknopp och gå ned till gymmet, som du lovat dig själv" Sagt och gjort, på med träningskläderna och ned knallade jag, med något tunga steg. men väl inne på gymmet kom styrkan direkt.

Körde Crossen 15min med intervaller, sedan 5min rumpövningar utan redskap sen 10 min magövningar, även dem utan redskap förutom pilatesboll. Avslutade nöjt med 10 min på roddmaskinen.
Även om det kanske inte är det ultimata träningspasset så kändes det bra med en mjukstart.
avslutade faktisk även med 5min av Mindfullnes,,, det gav mig mycker. Endorfinerna spruttar än och middagen smakade godare än någonsin när jag kande mig förtjänt av den.
Det lönar sig att inte ge upp!
Och idag älskar jag mig själv... och det förtjänar jag!