Hungrig!

Jag är sååååå hungrig, min arma stackars kropp skriker efter fett och godsaker... men då säger jag "Nej, du lilla mage, du får vänta till middagen" Men jag har vart duktig idag, fruktsmoothisen till frukost höll jag mig hyffsat på fram till lunch som bestod av len liiiten portion korvrisotto och två bamseglas med vatten... Jag har kommit på att om jag dricker ett eller två glas vatten innan jag trycker i mig maten så blir jag mätt nästan på en gång... nackdelen är bara att jag blir hungrig rätt snabbt igen. Men jag höll emot och fikat med pappa bestod av en kopp kaffe till mig och en skål gröt till L. 
      
Jag köpte en sån fiin keps idag till Train som kollar fundersamt på mig och undrar om jag inte är riktigt klog som sätter grejer på hans lilla huvud. 
 
För att ni som läser ska förstå hur fet jag faktiskt blivit och vad jag har att kämpa med tills det är dags för beachen, som inte ska inehålla någon vass den här sommaren, så lägger jag upp två mycket pinsamma bilder som ni gott kan skratta åt. Men skratta ni, för jag ska bli SMAL.
 
                                                                       
 
Där har vi då den så kallade magen, som för tillfället ser ut som en deg på jäsning, allternativt en gravidmage i vecka 22. Om inte L. satt bredvid mig nu så skulle jag faktiskt tro att han krypit in igen... usch du fick jag konstiga bilder i huvudet... Och ser ni de där armarna..... hahahaha, de ser ut som lår. Men som en flodhäst hade sagt "Hon ska va stoor, hon ska va mullig... Hon ska va tjoock, hon ska va knubbig" Men nu är det ju faktiskt så att jag är ingen jävla flodhäst...
 
Så till nästa bild (Känsliga tittare varnas)
 
                                                                     
 
Har ni vart med om att ni känner er kväda av för tjocka kläder eller att halsduken sitter för hårt? Då kan ni kanske fatta hur jag känner... När jag ligger ned, drunknar jag av mitt eget fett... Å inte tala om när L. får tag i den där geléklumpen, han kan nästan dra den över sitt ehet huvud... Jag kanske borde skita i viktnedgången å utse mig själv som Ls. egna kunne/snuddefilt. 
 
På tal om nästan någonting helt annat. 
Jag har en gammal klasskompis från högstadiet som alltig vart i det större laget... Hon började för ett tag sen träna och kämpa som en idiot för att gå ned i vikt, hon har nu lyckats med att gå ner hela 18kg och hon är snyggare än någonsin... Så kan hon då kan fan jag också! Det finns väl ingenting som motiverar en lika mycket som avunssjuka!!
 
Jag är mer taggad än någonsin nu och jag ska fan kämpa tills det sprutar svett ur stjärten på mig (yttligare ett ord jag spyr av) Tänkte börja masa mig ner till gymmet från och med nästa vecka... och dääär, där lär man få skämmas, men det skiter jag i! Skammen kommer göra mig smal! 
 
Hahaha, när jag var inne på H&M för att kolla ut något snyggt till mig själv som kom jag på att M inte längre passar, jag har blivit en jävla LARGEbrud, så jag gav upp tanken på att köpa nya kläder och kkom istället ut med nya strumpor, för fötterna lär val vara det sista stället som fettet sätter sig på.
 
Det är ett jävla påfund det där med fett.....
 
Äntligen dags för middag!
Skakar dubbelhakan å tjeckar ut igen!
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Jane:

Haha fan vad rolig du är!! Jag hejar på dig! Har själv ett par kilon som ska bort!

Svar: hehe tack Jane! ja, man lägger ju på sog lite under en graviditet, men du lär gå ned dem snabbt, du har ju alltid vart smal :)
Alexandra

2 Karin:

Duktigt kämpat,fast helt ärligt är du inte snäll mot dej själv för i andras ögon (iallafall mina) så är du verkligen inte tjock jag ser dej som normal i vikten fast självklart ska man trivas med sej själv!Kram!

Kommentera här: